Kläder i film: 2046, Wong Kar-wai, 2004

giphy2

2046 (2004) utspelar sig en liten tid efter In the Mood for Love (2000). Chow (Tony Leung) återvänder till Hong Kong efter en tid som korrespondent i Singapore. Förkrossad över att det inte funkade med Su (Maggie Cheung), försöker han hitta tröst i en playboy-tillvaro där varenda kväll är en påkostad fest dränkt i sprit, lyxig mat och gambling. Han har dessutom flera kortvariga förbindelser med kvinnor.

tony4

När besparingarna omsider tar slut, tvingas Chow skriva för födan igen. Resultatet blir en berättelse om en ung japans limbo-liknande tågresa från den dystopiska framtidsmetropolen ”2046”, en plats dit alla med brustet hjärta åker för att träffa sina älsklingar igen. Titeln anspelar på hotellrummet där Chow och Su hade sin platoniska kärleksrelation och berättelsen speglar hans sorg, ilska och osäkerhet. Parallellt med sitt skrivande träffar han flera personer med egna problem och dessa återkommer sedan i hans berättelse. Filmen skiftar därför mellan stiligt 60-tal och en surrealistisk framtid som badar i neon, där skådespelarna rör sig mellan världarna.

tony-3

Om Chow i slutändan hittar lyckan vill jag inte avslöja men skrivandet blir ett sätt för honom att reflektera över sitt liv, något som ger honom en viss tröst. Estetisk är filmen lika vacker som sin föregångare och som en inspirationskälla är den slående, kanske speciellt pga av sin autenticitet.

tony-2

2046 utspelar sig i andra halva av 60-talet och Chow är en annan man än sist. Han lever som en dandy iförd mörka, slimmade kostymer, skjortor med Club-krage och bär dessutom mycket smalare slipsar än i föregångaren.

2046_tonyglasscu

Han har dessutom odlat en tangorabatt som ger honom en spännande Hollywood-aura.

Days of Being Wild, In the Mood for Love och 2046 är tre fantastiska filmar som betyder väldigt mycket för mig. Var och en är originella berättelser om kärlekens komplexa natur, med vidunderliga skådespelare. Coola miljöer och ännu coolare kostymer. Det har varit en glädje att se om filmerna och jag rekommenderar dem av hela mitt hjärta.

 

Kläder i film: In the Mood for Love, Wong Kar-wai, 2000

tony-leung-gif

I det senaste inlägget skrev jag om hur Wong Kar-Wai med Days of Being Wild skildrade ett vardagligt 60-tals mode, och det naturliga blir att fortsätta med ett inlägg om den spirituella uppföljaren In the Mood for Love(2000).

Journalisten Chow Mo-wan (Tony Leung) och sekreteraren Su Lie-zhen (Maggie Cheung) möts när de på samma tidpunkt flyttar in i sina nya hem. De är grannar, inneboende hos två äldre par, 60-talets Hong Kong var präglat av dålig ekonomi och politisk orolighet och det var nog inte så ovanligt att flera familjer bodde under ett och samma tak. Deras tillvaro påverkas inget vidare av detta, de har fullt upp med sina respektive arbeten och när de inte är på kontoret är det alltid en festlig middag eller mahjong hos deras hyresvärdar. Idyllen spricker abrupt när det visar sig att Chows fru och Sus man har inlett en relation och väljer att lämna dem till sig själva (och varandra).

moodpic4

In the Mood for Love är en fantastisk film som går att se många gånger. Det är en gripande berättelse om svek, passion och kärlek. Det är nog min absoluta favoritfilm och den gjorde enormt intryck på mig när jag såg den första gången. Jag vill faktisk säga att det nog var denna filmen som fick mig till att vilja ge utlopp för mitt vintage-intresse genom att bära vintage kläder. Tony Leung gör ett bra jobb med att gestalta den artiga och lite lågmälda Chow, och Maggie Cheung matchar honom perfekt.

tony-maggie

De båda är dessutom ohört tjusiga. Maggie Cheung bär inte mindre än 21 olika sidenklänningar i filmen, alla skräddarsydda med fantastiska mönster. Tony Leung är mer västerländskt inspirerad i några klassiska sharkskin-kostymer.

maggie-tony2

Detaljerna som är lagda i hans utseende är inget mindre än en fest för ögat. Från hans oljade frisyr till hans subtila accessoarer. Då filmen utspelar sig i början av 60-talet kan en se Chow bära slipsar som förmodligen är något äldre vilket i grund och botten inte är så underligt, då han inte är så intresserad av mode (hans fru handlar alla hans slipsar till honom).

in-the-mood-for-love-097

60-talsslips eller inte, värje gång jag ser filmen, börjar jag alltid spana efter nån som skulle likna den han bär på bilden ovan.

chow-bart

Uppföljaren 2046 hade premiär i 2004 och skildrar Chows liv som singel författare i slutet av 60-talet. Jag kommer skriva om den i nästa inlägg.   

Kläder i film: Days of Being Wild, Wong Kar-wai, 1990

days-giphy

En nackdel med att tycka om kläder från ett annat årtionde är att en ofta måste arbeta lite mer aktivt om en vill inspireras. Sedan jag alltid har gillat att se film är det först och främst här ifrån som jag hämtar min inspiration. Det kan vara filmer från 50- eller 60-talet, som The Man in the Gray Flanell Suit eller Breakfeast at Tiffanys.

flanel-suit

Det samma kan sägas om filmerna av Douglas Sirk. Att filmerna är gjorda i Technicolor gör ju saken bättre, då de flesta filmer från denna tid oftast var gjorda i svartvitt. Nyare kostymdraman har jag också tagit mycket inspiration från. Mad Men är ett självklart exempel på detta, men de filmer som har inspirerat mig mest är inte lika konventionella.

Days of Being Wild är den första av tre filmer regisserad av kinesiska Wong Kar-Wai som utspelar sig i 6o-talets Hong Kong. Filmen följer en ung man (spelad av Leslie Cheung) som aldrig riktigt lyckas knyta relationer till andra människor, och arg och destruktiv ger sig ut på luffen för att hitta sin biologiske mor. Miljöerna som skildras är oglamorösa, mörka och klaustrofobiska. Kläderna är skrynkliga och skådespelarna är tydligt präglade av det fuktiga klimatet. Den som tycker om ett vardagligt 60-talsmode har mycket att hämta från filmen.

days-of-being-wild-2

Cheungs antihjälte bär några balla pikéskjorter och i en scen rockar han även en grå skjorta samt en häftig, randig slips.

MCDDAOF EC012

Days of Being Wild anses av många vara första filmen i en trilogi, men det fick dröja tio år tills den spirituella uppföljaren In the Mood for Love (min favoritfilm) hade premiär. Det är därför riktigt coolt att karaktären Chow Mo-wan (spelad av Tony Leung) dök upp redan i slutet av Days of Being Wild, för så bara för en enda tagning.

days-of-being-wild-4

To be continued.

 

Vikten av rätt accessoarer

Jag startade min karriär som livsstilsbloggare med ett inlägg om älsklingskostymen och tänker fortsätta med ett inlägg som ger en övergripande översikt över några accessoar som förstärker känslan av att du kommer från en annan, mycket stiligare tid.

accessoarer

Män uppmanas sällan till att använda sig av överflödig utsmyckning, vilket är riktigt synd, då de dekorativa accessoarerna som är designade till oss är jäkligt coola.

Slipsen

Slipsen, till exempel, är en tygbit som har funnits där för oss sedan början av förra seklet, är en klassisk accessoar. Har du någon gång tänkt på att du med bredden, längden och mönstret på slipset kan gissa vilket årtionde det är? Pixars Up (2009) hade ett montage som skildrar en ung mans förvandling till en grinig, gammal gubbe – genom att visa hur hans livs kärlek knöt hans slipsar genom åren.

Slipsens främsta egenskap är därför att snabbt bli daterad, vilket gör att en man trogen till accessoaren måste hänga med i trend-kurvorna för att inte råka bli stående med enda hakklappen på firmafesten eller bröllopet. Vi som aktivt arbetar för en daterad look behöver dock aldrig tänka på detta, då vi redan har facit i handen. Själv svär jag helst till den smala, syntetiska, lite mod-aktiga slipsen à la märket Trevira, gärna med ett abstrakt eller geometriskt mönster, som på bilden ovan.

Om jag bär en mer utmanande kostym siktar jag på ett mer neutralt mönster. Det kan vara i form av en textur i ett annars enfärgat tyg. Det grymma med denna sortens slipsar är att de passar perfekt till sent 50-tal och 60-talets smala kavajslag. Materialet gör dessutom att de har klarat av åren mycket bättre än de mera lyxiga sidenslipsarna. Och dessutom går de lättare att rengöras vilket är tacksamt, då du förmodligen förr eller senare kommer att spilla på slipsen.

När slipknuten sedan ska bestämmas är det enklaste att köra på en Four-in-hand knot, den står sig dessutom mycket bra till en mindre skjortkrage, vilket aldrig blir fel.

Slipsklämman, kragklämman
och manschettknapparna

vintage-mens-accessories-retro-tie-bar-swank-60s-sharkskin-suitSmalare slipsklämma från 60-talet av Swank.

När slipsen är införskaffad borde en riktig gentleman även bära några passande smycken. Ett minimum i mina ögon är slipsklämman, eller slipsnålen. Den förstnämnda fungerar ypperligt till alla typer av slipsar, slipsnålen däremot rekommenderar jag enbart till stickade slipser eller kanske slipsar i ett tjockare, lösare vävd material. Nålen kommer  annars lämna ett synligt hål.

Slipsklämman är inte alltid den lättaste herr-accessoarer att hitta då den i dag har blivit ganska ovanlig. En lite dyrare klädbutik eller en guldsmed brukar dock ha några på lager. Personligen har jag handlat mina på eBay då jag aldrig har hittad klämmor som är smala nog ute på stan. För den som vill ha sökord kan jag lätt rekommendera Swank, en amerikansk fabrikant som tyvärr har gått och blivit riktigt tacky på senare år. På 50-och 60-talet hade de dock en klass som jag inte har sett på sedan. Har du riktigt tur kan du även hitta ett set där du får med matchande manschettknappar, vilket är riktigt käckt!

vintage-retro-mens-accessories-collar-clasp-60s-sharkskin-suit-fashion-1Kragklämma från Hickok USA.

Om du är den som går efter pluspoäng toppar du det hela med en kragklämma, ett smycke en sällan ser på fester i dag men en grym accessoar för den som vill se lite extra pyntat ut. Den kommer som nål och klämma, personligen gillar jag den sistnämnda då den är varsam mot skjortan.

Det spelar inte någon större roll om smyckerna är i guld eller silvertoner, så länge du inte blandar guld och silver. Detta gäller även när du väljer skärp och klocka till looken.

vintage-mens-accessories-retro-60s-50s-sharkskin-suit-zenith-sporto-watch-cuff-link-swankKlocka: Zenith Sporto och manschettknapp av Swank.

Armbandsuret 

Jag är en sucker för armbandsur, alla borde äga och bära ett! Nackdelen med moderna klockor är dock att urskivan ofta brukar vara aningen för stor. Personligen kör jag vintage även här, detta för att urskivan på äldre, analoga klockor ofta är mindre. På bilden över ser du min Zenith Sporto, jag äger även en Omega, den ligger dock hos urmakaren och väntar på service. Det är överlags det som är nackdelen med analoga klockor, speciellt om de är mekaniska – de stannar tyvärr ibland.

vintage-mens-accessories-retro-60s-sharkskin-suit-hanker-chief-napkin

Näsduken   

Vill du toppa outfiten med något så är en näsduk i bröstfickan ett fint alternativ. Du kan matcha den med skjortan eller slipsen och bruka hur lång tid som helst på att vika den. Personligen brukar jag bära vit skjorta och då också vit näsduk, som jag viker i en rektangel som får sticka upp ett par centimeter från bröstfickan, detta för att uppnå en minimalistisk och proper look.

The Sharkskin Suit, 50s/60s perfection

rat-pack-sharkskin-vintage-suit-60s-50s-retro

Det är ingen hemlighet: jag äger väldigt många vintage kostymer. Jag tappade räkningen då jag passerade 50 stycken, och det var ett bra tag sedan.

Även om ingen ser någon större skillnad, så är varenda en av dem helt unik.

Tweed, poplin, flanell…

Ylletygerna skiljer kostymerna från varandra. Om jag dock vill vara riktig tjusig väljer jag ut en av mina sharkskin-kostymer. För den som undrar är de inte gjorda av haj-skinn, men som regel en kombination mohair och siden. Tyget består som oftast av två färger, som är vävs samman på ett sätt som påminner mycket om sättet en brukar binda korgar på, vilket ger tyget en intressant och subtil textur och en färgnyans som kan förändras beroende på vart ljuset faller. Tyget blir dessutom väldigt lätt att bära och blir sällan skrynkligt. Om det sista mot alla odds skulle hända behövs bara lite ånga, så fixar gravitationen resten.

Lyxigt eller hur?

Om du kollar upp någon av de gamla smörsångerna från 50 och 60-talet, kan jag lova dig att de nästan alltid bär en sharkskin.

Då jag och min sambo har begränsad med plats i vår lilla etta har vi gett mig ett litet köpstopp när det kommer till just kostymer. Om jag dock skulle komma över en sharkskin, får jag lov att bryta embargot. Kostymen var aldrig vanlig i Sverige till att börja med (de jag äger har jag köpt genom Ebay), och på grund av det tunna och lyxiga tyget har  många blivit ödelagda av mal, cigarettgnistor och annan allmän slitage.

I bland har jag hittat en fin en, och då är jag aldrig sen med att slå till. Embargo eller inte.